Ibland älskar jag mig själv så himla mycket:) Är godissugen, men att hoppa in i en kall bil och åka till affären är inget alternativ. Så jag gjorde det enda rationella, rev ut halva köket i jakt på något sött. Och himmel and pancakes! I frysen stod en hel oöppnad burk med Ben and Jerry´s. En bortglömd present till mig från mig liksom....

Ful, fulare, fulast

En del människor samlar på en massa spännande saker, frimärken från Mongoliet, blomkrukor från beredskapstiden och grönländska tomtar.

Själv samlar jag inte på någonting, men en sak har slagit mig , på senaste tiden har det dykt upp fula tofflor adresserat till mig. Det ena paret värre än de andra, unicorns, Homer Simpson och nu härom dagen flamingos.

Får väl titulera mig "toffsamlare".

Min absoluta favoritbild från nyår:) Tänk om hela hemmet alltid såg såhär tjusigt ut....

Spöken....

I varje herrgård med självrespekt ska det spöka, och det är såklart det gör det här med (tror jag), lite dålig på att connecta med andra icke existerande världar. Men den obligatoriska blodfläcken finns och dörrar som öppnas utan inblandning av en mänsklig hand (som med största sannolikhet kan bero på att huset är skevt).

Men en sak skrämmer mig som fan och det är den här skrubben. Inga blodfläckar och dörren håller sig stängd, men varje gång jag öppnar dörren får jag rysningar.

Hujedamig för kusliga skrubbar asså...

En lång men gullig historia

En gång för länge sedan...Nä skoja bara, men det är ca fem år sedan så öppnade jag macken en söndagsmorgon. 

Den första kunden som kommer in är en stammis, en äldre herre som är både välklädd och vältalig.

Han var sårig i ansiktet och blödde från ögonbrynet, hans fina glasögon från 60-talet var trasiga. Jag ville  ringa en ambulans, erbjöd att fixa skjuts in till SÖS, men icke! Han vägrade, så jag tvättade honom i ansiktet och plåstrade om honom så gott jag kunde. Sedan promenerade han iväg...

Flera veckor senare kom mannen in igen och gav mig denna lilla souvenir, han hade köpt den i Grekland på 70-talet och han hade gått runt med den i fickan och väntade på att han skulle se mig på jobbet.

Det är så gulligt att jag naturligtvis tog emot den med glädje i själen, och den har sin plats här i mitt hem.

Beställt en hög med ansiktsmasker och igår testade jag någon fuktighetsbevarande historia. Tog ur masken ur förpackningen och såhär blev det dårå´....

Det värsta är väl inte att man ser ut som ett offer till Hannibal Lecter, nä, det var att ajphånens ansiktsidentifiering funkade.....check på den liksom...

stöldgods....

Har städat i gamla skåp och lådor idag och det är ju fantastiskt vad som kan dyka upp.

Den här lilla sockerpåsen tex, den snodde jag på Hotel Duo när mamma och jag bilade till Prag i september 1996 :)

Gissar att det brottet är preskriberat nu...eller..??

Har jag städat än....?

Jajjamensan:) men det är ju märkligt att det ska sitta så långt inne.

Nu är det väl ett insta-moment om något, och det är sådär härligt myspysigt, att man vill krypa upp i sängen med en bok och en kopp te...

Fast nä....

Älskar att ha gelenaglar, de är alltid snygga och hållbara:) 

Det tråkiga är utväxten, så idag improviserade jag lite. 

Stökigt på riktigt....

Ni vet när man kommer hem till någon och de ba´ "förlåt att det är så stökigt", och det är så skinande blankt att man skulle kunna äta på golvet tillsammans med kungen om det skulle vara så?

När jag säger " ursäkta, det är stökigt", ja då menar jag det också...

Stökigt, full kaos, bråtigt...kalla det vad man vill.

Jag ska städa idag har jag bestämt, men nu är klockan snart 14 och jag sitter fortfarande och ser på Beck (som inte ens är speciellt bra) och surfar runt på nätet och kollar på alldeles för dyra möbler som jag aldrig kommer att ha råd att köpa ändå....

Livskvalitet....*sight*

Beck i alla varianter

Är det bara jag eller blir Beck-filmerna tråkigare? Manne på taket från 1976 har jag inte sett, utan min Beck-historia börjar 1994 med Gösta Ekman som Kommissarie Beck. Älskar den serien, och Lassgård som Gunvald är ren njutning. Sedan kom Peter Habers version och det började ju kanon! Nu sitter jag och kollar på film nummer 33 och inte ens Oscar är ju rolig längre....

*gäääsp*

Vild och galen

Har inget nyårslöfte (förutom att jag satt och skrävlade på nyårsafton att jag minsann ska saxa över staketet innan 2018 är slut), men idag körde jag Mammi till Rättvik för hon skulle fixa sina ögonbryn, och granne med salongen finns ett solarium, och jag bá ”jag ska sola”, helt improviserat sådär.

Jag växlade in en hundring och matade i 10-kronorna, utan att ens tänka! Galet va!?

Och för att få den där riktiga ”living-on-the-edge”-känslan tryckte jag in Boozten de sista tio minutrarna. Hjälp vad crazy liksom!!!! Så nu har jag verkligen satt ribban för det här året.....